Det var med fara för mitt eget liv jag gav mig ut på morgonpromenaden......men upptäckte det för sent. Då jag avskyr asfalten styrde jag in mot skogen, borde haft både broddar och stavar........och rent av hjälm. Det var som att balansera på en glasiärspång av is, fullt med fallgropar, ibland fick jag kasta mig i lössnön på sidorna för att förhindra ett isfall. Hundarna såg mycket skeptiska ut, men glada då de fick gå lösa för att möjliggöra promenaden. Lyckosamt hade jag PRECIS kopplat upp dem när herr och fru rådjur dök upp. Härliga skog, tack för detta fys pass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar