En minnesstund skulle hållas på Stadion ikväll för Stefan, den fasansfullt ihjälslagne Djurgårdssupportern. Jag ville vara på plats!
Nu ett dygn senare vet man mer vad som hänt...ska säga att jag ser precis vad som hänt. På alla bortamatcher jag varit på, alla gånger man sett jagandet, vikten av att hålla ihop, de gånger man räddat folk.
Jag och Bennet åkte dit, där var även döttrarna, barnbarn, bror, kompisar, vänner.....och hela Djurgårdsfamiljen. Stadion var tyst, alla satt i tankar, solen sken och gick sakta ner för Stefan. Röda rosor <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar