1:a inlägget
2001
Vem är jag nu då?………jo, jag är en ”Mellis” tjej som blir ett år den 13:e mars, jag föddes med mina syskon i Åkersberga och mitt långa namn (det där namnet i plastfickan som matte har) är ”Wellfiths Nevinda”. Jag bor i Högdalen/Bandhagen med matte och två ”småmattar” (heter det så?) små och små, dom är 10 och 12 år så tyvärr är jag nog minst och yngst i familjen. Men ibland glömmer jag det och får för mig att jag måste försvara hela familjen, härom veckan var jag och matte ensamma och det kom en farbror från IKEA som skulle lämnade en säng, jag tänkte bara vara tydlig om tala om att –Här bor jag! jag hann knappt börja……….så sprang han ned för trapporna i rasande fart(han kom i hissen men tog trapporna ner, konstig typ!!) visst morrade jag en aning och sprang efter honom lite men vadå?! Vi fick be hans kollega om ursäkt och då visade det sig att farbrorn som sprang var hundrädd, och det redan innan han träffat mig! (Suck, men jag såg nog lite farlig ut!)Matte säger att jag måste börja bli lite trevligare när det kommer besök, och jag ska väl försöka bli det men jag erkänner att jag trivs bäst UTAN besök här hemma.
Påskhelgen 2002
Solen skiner och det känns som om en härlig årstid är på väg. Ligger just nu framför matte i gräset och brottas med en stor gren, har barr i pälsen och mossa i skägget, mår toppen!
Vi är på landet, och jag har faktiskt hållit mig på tomten ganska bra dessa dagar. Fattas bara……de få gånger jag tänkt (okej då, varit på väg) att springa ut på vägen vrålar en röst STANNA (otroligt att min lilla matte kan låta så hemsk?) och jag kommer totalt av mig och inser att jag gör bäst i att vända åter snarast. Då får jag massor av beröm och ibland har jag tur att få en godis eller ett litet ben, de god sakerna brukar jag direkt gömma under ett träd eller i en grop. Kan vara bra att ha om det blir dåliga tider!!! Fast oftast kommer jag inte ihåg vart jag gömt dem, men det spelar ingen roll jag är inte storm förtjust i tuggben ”och sånt där”.
2002
Min första utställning var en valputställning hemma på ”klubben”, jag var kanske 5 månader. Det var första utställningen för både matte och mej, matte var nervös och jag var glad. Det säger väl det mesta! Matte sprang (jag hade mitt tjocka valpläderkoppel!!) och jag galopperade och hoppade glatt bredvid, varv efter varv. Vi fick nämligen ta några varv extra, dom hade visst svårt att se... Jag fick vara med i nästa omgång och där galopperade och hoppade jag lika fint!!. Den som vann var en tråkmåns som inte gjorde ett enda hopp språng. Vi var i alla fall jätte lyckliga och nöjda med att få gå hem med rosetter den dan, och ett papper som kort sa att jag var en fin, bra mellanschnauzer med slutkommentar ”rör sig valpigt” !
020823 Badat, just det jag har lärt mig simma ordentligt i sommar. Jag har nu förstått att man ska ha alla tassa under ytan, i början ville jag gärna ha framtassarna över ytan men oj vad det stänkte och plaskade. Nu tuffar jag fram lugnt och fint som en liten säl……….okej då, ibland hostar och fräser jag lite för det är svårt att ha koll på allt vatten! (Speciellt om man ser nåt på ytan som man ska försöka ta i mun också!!!!!)
Visste ni att en Schnauzer kan jaga älg? Jag kan det i alla fall, och jag har gjort det……….men jag gör nog aldrig om det!!!!!! Jaga och jaga, vi var ute och gick i skogen på landet så plötsligt rör sig nåt i buskarna och självklart kollar man snabbt läget. Jag skrämde den ca:30 meter bort sen stannande den och vände sig mot mig, då var det faktiskt inte lika roligt längre!!!! Den var ju SÅ stor när man kom nära, jag erkänner…… jag fegade…..jag la benen på ryggen och störtade till matte. Älgen hade en ”älgvalp” med sig så det var nog inte läge att leka jägare, matte blev i alla fall otroligt lättad när jag kom och sen tog vi en annan väg hem, kopplad!!
Ska bli trimmad idag, och det ska faktiskt bli skönt i denna värme………om det inte vore för den hemska ryckningen av ”öronhåren”!!! Det är visst utställning på G i slutet av månaden, men matte har sagt att fortsätter dom klaga på mina öron slutar hon ställa ut mig. (Får väl se om jag ska anstränga mig att hålla dem snyggt avslappnat eller ”korva” dem lite lustigt bakåt!!)
Vi får väl se vad som händer, ha det så bra alla Schnauzerpolare.
Kram Tuva
Det är så otroligt skoj med sådana där smådjur, att jag ”spritter” i hela kroppen. Man är som en laddad bomb, vibrerar och är beredd att dra på en hundradelssekund.
Har ni märkt att i de lägena kan man förflytta sig utan att ens märka det också? Om man sitter så där pirrig på en plats så helt plötsligt sitter man en meter längre fram, och har ingen aaaaaaaaaaning om hur man kommit dit!! Matte har ju sagt plats, jag sitter still (tror jag) men underdelen lixom smyger fram utan att man rår för det. Vad märkligt det kan vara.
Tänk vad tiden går :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar