Nu kan man inte gå i andra tankar på hundpromenaderna längre. Två gånger har jag och Saga gått förlångt på ett ställe där man ska vika av vänster. Det finns en pytteliten gul pil uppe på ett träd.....men inte så ofta jag stirrar uppåt.
Här var Tuva vår trygghet, hon gick alltid rätt och hittade alltid hem. Gick jag först nån gång och som här förlångt stannade hon och tittade på mig -här ska vi in. Nu får jag och Saga virra runt.......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar