Solo och Java är nu 2 resp snart 1 år......värsta busigaste åldern x 2, sedan har vi tre barnbarn alla under 2,5....värsta busigaste åldern x 3. Det sköna med detta är att mina döttrar har sådan förståelse att jag/vi ger hundarna så mycket tid, de vet att hundarna är "våra ungar" och behöver tränas och varas med för att må bra och bli fina hundar ...så som de är. Tack mina tjejer för att ni alltid förstår <3
Idag på morgonpromenaden parkerade Solo i blåbärsriset, platt på mage. Vet inte om det rivde skönt eller om hon behövde svalka....
Java tyckte iallafall att det var konstigt, hon kom fram och typ sa "varför ligger du där"? "hur länge ska du ligga där" ?
"Har jag missat något"?
Väl hemma släpade jag fram hindret, det är ett av två moment jag har kvar att träna Java på OM vi nu skulle komma till tävlingsstart i sommar (vet att jag sagt så länge om flera hundar...men tror jag på någon så är det Java...om jag själv inte bangar ;;) hindret är ganska lätt för dem, o visst hon fattade direkt vad man skulle göra.
Solo gansak nytrimmad av mig, därutav den lite skumma färgskillnaden på henne....men jag hoppas bli bättre o bättre :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar